Motellen – riktiga drömbyggen

När Sverige förvandlades till ett bilsamhälle under 1950-talet fick bilen en annan innebörd än den hade haft tidigare. I boken Har vi råd med bilen? från 1956 konstaterade författaren att Bara för några årtionden sedan var bilägandet ett fåtalsprivilegium. Privatbilen var en överklassleksak, ett klassmärke. Men så är det inte längre. Formuleringen kan tyckas väl skarp men bilen var från början en lyxartikel som bara några få hade råd med.

Den folkliga bilkulturen blev möjlig genom det välstånd som växte fram efter andra världskriget, där det också fanns möjligheter till större fritid. Tre veckors semester infördes 1951. Mer ledighet och bättre ekonomi för den större delen av befolkningen innebar att bilturismen ökade i landet. Vid sidan av pensionat och hotell som varit de tidiga bilisternas natthärbärgen, uppstod ekonomiska alternativ som bilcampingplatser och enklare uthyrningsrum för turister och yrkesförare. Redan strax efter kriget hade oljebolaget Esso provat med enkla övernattningsrum för långtradarchaufförer, men man insåg snart att behovet av bilanpassad nattvila var betydligt större. Sverige hade blivit moget för motell.

Sveriges första motell

IC insåg tidigt detta och redan 1952 öppnades det första motellet. Det låg i Njurunda strax söder om Sundsvall, intill Riksväg 13 som nuvarande E4 hette då. Anläggningen rymde förutom bensinförsäljning och bilservice även en liten kiosk och servering. Byggnaden var ganska blygsam och påminde mer om ett bostadshus men skylten utanför ledde bilresenärerna rätt. I tidningen Bileko som IC gav ut presenterades motellet som det första i Sverige. Att företeelsen var ny intygas av att ordet motell behövde ges en förklaring i texten.

Det första motell IC byggde var väl mer att betrakta som vandrarhem i anslutning till bensinstationen, men snart uppfördes motell av mer amerikanskt snitt, utformade som rader av små hus där bilen parkerades framför en egen ingång. 1962 invigdes i Öjebyn utanför Piteå en anläggning av den modellen.

Under 1970-talet satsade OK på storskaliga motorhotell i större svenska städer. På många av dem anordnades populära danskvällar men man ordnade också möjligheter till motion och friluftsliv i anslutning till motorhotellen. Benämningen motorhotell syftade på att de var utformade som hotell i egentlig mening med ett större huskomplex där hotellgästerna tog sig till rummen genom en huvudentré. År 1984 fanns 13 Motorhotell i landet, vilket innebar att OK drev Sveriges fjärde största hotellkedja.
 

Reso och OK

År 1985 gick OK in som delägare i KF-ägda Reso och motorhotellen blev en del av Resos hotellkedja. Idag finns dock ett OK-hotell kvar som drivs av den fristående OK-föreningen i Umeå.

Motell och motorhotell är fenomen som hänger ihop med en annan syn på bilen. De första motellen var i hög utsträckning inriktade just på bilen. Den betoningen kan idag tyckas märklig men de bilar som fanns krävde mycket underhåll. Vägarna var dessutom ofta i dåligt skick vilket orsakade betydligt större slitage på bilarna. Själva idén med motellen var också att gästerna kunde låta sina bilar få lite omvårdnad under vistelsen. Ett annat skäl till att motellen kom till var bilresornas påfrestningar. En dagsetapp idag kan handla om 50 mil eller mer medan man förr tog sig hälften så långt på samma tid.

Bilen har numera en mer vardaglig betydelse och att anlända till ett motell där bilen parkeras framför en egen ingång har kanske inte samma högtidliga innebörd som för femtio år sedan. Bilar finns överallt och tvärtom vill nog de flesta bo så motorbefriat som möjligt ute på vägarna. Som ett miljövänligt alternativ skulle det kanske vara idé att lansera konceptet gåtell.