Den tidiga svenska bilhistorien

Pionjärtiden i svensk bilism präglas av tveksamhet till de glada försök som ändå gjordes. Först efter 1918 började vägtransporterna motoriseras i större omfattning.

På industriutställningen i Göteborg 1891 visades för första gången en importerad bil. I ett par notiser i Göteborgpressen nämns i förbigående "Lyckas man i stort genomföra användandet af denna kraft till lands och vatten, och ställa sig prisen icke afskräckande, så kommer troligen uppfinningen att spela stor roll i framtiden". "Ni har väl sett en liten vagn, som går på våra gator utan hästar. Inga hästar som behöfver ryktas, vattnas – och som skena – intet foder och intet djurplågeri". Sammanfattningsvis noteras att bilar var bättre än hästar för bilar var mycket svårare att stjäla! Utställningsbilen skickades tillbaka efter utställningstiden slut, Sverige var ännu inte moget för bilar.

Ånga, ett beprövat alternativ

Från mitten av 1800-talet blev ångbåtar vanliga och de små ångsluparna, fritidsbåtarna, tycks ha inspirerat vid bygget av den första svenska bilen. Tekniken var beprövad så nu gällde utmaningen att göra en ångbil. I Ystad bodde bröderna Cederholm och med hjälp av en vagnmakare började de 1891 bygga en fyrhjulig bil med en egentillverkad ångmaskin och ångpanna. 1892 var det dags för en provtur, bilen gick bra men så inträffade Sveriges första bilolycka! I den lösa sanden invid vägen så körde bilen fast, maskineriet gick sönder.

Första svenska bilen med förbränningsmotor

Några få biltillverkare i Europa hade omkring 1900 fått igång en liten produktion. Tekniskt intresserade gjorde studieresor för att hämta inspiration, importera eller för att starta upp svenska fabriker.

Surahammars bruk och Vagnfabriks AB i Södertelge, VABIS, behövde nya produkter eftersom försäljningen av järnvägsmateriel minskade. Ingenjören Gustaf Erikson gjorde en studieresa till Europa. I största hemlighet byggdes Sveriges första förbränningsmotordrivna bil i Surahammar, detta var high-tech vid denna tid. Det blev en mycket egen konstruktion med fotogenmotor, bensin var för explosionsfarligt.

 

Ett litet genombrott 1899

Kronprinsen, senare Gustaf V, köpte en tysk hästvagnsliknande bil. Han var inte nöjd så samma år blev den Sveriges första motordrivna taxi. Intresset för bilar ökade när kungahuset köpt bil men de var fortfarande mycket dyra.

Samma år köpte Pripps bryggerier i Göteborg en lastbil och det gav reklam som visade företagets framåtanda. Tänk om de hårt kämpande bryggarhästarna kunde ersättas tyckte de som värnade om djurens väl.

En buss sattes i trafik i Stockholm men den gick bara ett par veckor, "Bullerbussens" järnskodda hjul gjorde att husen och fönsterrutorna skakade sönder.

Stort motstånd

Intresset i Sverige för bilar var inte stort. Lagar och lokala förordningar gjorde att man måste söka tillstånd på många vägar för att köra bil. Grindar tvärs över vägen och lösspringande kreatur gjorde resan vådlig. Dessutom var vägarnas och gatornas skick uruselt.

En bil som visades på Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 fick bara köras före klockan 8 och efter klockan 22 för att inte störa hästtrafiken och de gående.

"En bil har setts på Malmös gator" var bara en notis 1900, det skrevs om det nya fordonet i många tidningar. Det var ju en sensation att se en vagn utan häst. Samma år skrevs: "Inga automobiler i Hudiksvall. Sådana fordon ska förbjudas å gator och vägar" säger landshövdingen. "Öland inte moget för biltrafik, för smala vägar och förtroendet har alldeles försvunnit sedan en provtur misslyckats".

Fyra svenska tillverkare tidigt

Det kom att dröja till början av 1900-talet innan antalet bilar ökade något. 1903 fanns fyra inhemska bilfabriker med en liten produktion, Scania i Malmö, Vabis i Södertälje, Tidaholms bruk i Västergötland och Söderbloms i Eskilstuna. Varuvagnar och lastbilar spåddes vara framtidens fordon. Ambulanser och brandbilar blev populära, utryckningstiden kunde förkortas. När hovet senare beställde ett antal lyxbilar väcktes intresset hos de välbeställda som läkare, högre militärer och godsherrar.

Bilutställningar ökar intresset

Intresset ökade tack vare en bilutställning i Köpenhamn 1902. I Stockholm följde bil- och motorbåtsutställningar 1903, 1904 och 1907. Men bilen var fortfarande "rikemans sportredskap" och dyr. Dessutom fanns det få lämpliga chaufförer att anställa. Antalet bilar ökade dock och 1906 kom den första automobilförordningen för hela landet, 1907 blev det krav på körkort och registreringsnummer. Samma år fanns det 662 bilar registrerade, 362 av dem i Stockholm. 1916 var totala antalet 5 837 och bilköparna kunde välja mellan elbilar, ångbilar eller förbränningsmotordrivna. 1921 fanns det över 51 000 bilar och bussar och bensinmotorn hade tagit hem konkurrensen. Tio år senare räknade man 20 4567 motorfordon i riket, bilen tog samhället framåt med en fantastisk fart, men det var fortfarande få hushåll som hade tillgång till bil. Bilen fanns till största delen hos de välbeställda, åkerierna eller taxinäringen fram till 1950-talet, först då slog massbilismen igenom på bred front och bilen kom att bli nästan var familjs egendom.