Vi träffas på macken!

I snart 100 år har människors möten fyllt bensinstationen med energi. Redan när bensinstationer började byggas i Sverige på 1920-talet var placeringen viktig, den måste ligga vid en mötesplats. Därför valdes ofta lägen där folk gärna uppehöll sig och det ordnades med olika bekvämligheter som telefon och toalett. Ofta kombinerades också bensinstationen med droskrörelse, alltså taxiverksamhet, så att bensinstationen blev en knutpunkt för resande. Just i OKs fall är den kopplingen en bidragande orsak till att verksamheten en gång började.

Macken – ett riktigt hängarställe

Även om bensinstationen i första hand stod till tjänst med olika nyttobehov blev den också en kulturellt viktig knutpunkt. Mackens osynliga funktion kunde vara att man bara som hastigast växlade några ord med en bekant eller dröjde kvar en stund utan att det egentligen behövdes. Den legendariske kåsören Jolo, med sin sällsamma förmåga att få vardagens grådis att skimra, fascinerades av bensinstationen som en plats där man fortfarande kunde hänga. Man kan inte gå in och hänga på ett snabbköp eller på en stormarknad. Där finns dolda vakter. Men det finns en sorts lokaler där trots allt hängandet fortlever. Det är bensinmackarna. Jolo dog 1974 och sedan dess har bensinstationernas funktion som hängarcentra utvecklats en hel del. Nu erbjuds hängarna caffè latte, nybakade kanelbullar och grillkorv.

Men redan 1959 öppnade IC, som OK hette fram till 1968, sin första tankbar på Lidingö där det också fanns en servering med grillkorv, kaffe och läsk. Macken hade en annorlunda utformning och var åttkantig med stora glasytor runt om. I mitten stod en rund bardisk där det var perfekt att stå och hänga. Konceptet gick också ut på att kunderna tankade själv, något som IC införde redan 1952. I snirkligt neon hade därför "Snabbtank" textats på det runda taket.
 

Honnör det som gäller

1950-talet var också en tid då bensinstationen allt oftare besöktes av kvinnliga bilister, vilket fick äldre tiders mansdominerade bensinhantering att mjukas upp. Blomsterrabatter ersatte refuger av betong och kvinnlig personal anställdes i större utsträckning än tidigare. Det var, trots förändringarna, en lite högtidlig hållning till bilen och dess ägare som gällde och personalen mötte kunderna med en strikt honnör. En gest som idag kan tyckas högst opersonlig, men du-reformen hade fortfarande inte införts och samhället var överlag mer formellt betonat än nu.

Med dagens allt färre och större bensinstationer borde det finnas risk att hängandet dör ut, men resandet med bil har också förändrat våra vanor så att vi rör oss över mer vidsträckta områden i vardagen. Egentligen är macken sig lik. Man handlar kanske en liter fil i stället för en fläktrem men bensinstationens funktion som mötesplats består.

Ett andra hem

För yrkesförare kan macken bli något av ett andra hem, dit man återkommer regelbundet och träffar kollegor över en kaffe. Någon som bor nära promenerar in och köper kvällstidning medan en annan besökare mellanlandar på väg till en stad i ett annat land. Skolungdomar knuffas och fnissar kring godishyllorna. Blöjor byts i skötrummet, hyrsläp lämnas tillbaka, seniorer köper trisslotter och kaffebröd.

Det är slumpartade och oftast bara flyktiga möten mellan människor från olika sammanhang som laddar bensinstationen med sin speciella stämning. Kanske är det just denna oplanerade användning som besjälat den i snart hundra år.