Tanka själv

En del av något större. En samhörighet. Så formulerades idén att distribuera och sälja bensin kooperativt. Små väloljade kuggar i det svenska föreningsmaskineriet där belöningen hette Återbäring. Bilägarnas Inköpcentral bildades 1926 och gick ihop med OK 1960.

1951 tycktes honnören, och oklanderlig personlig service som säljargument vara på väg ut – för nu kom IC Snabbtank! Försöksanläggningen byggdes centralt i Stockholm, på det som idag är det tätbebyggda Södra Stationsområdet, närmare bestämt Bangårdsgatan 12. Det är det som syns på bilden här nedan. I bakgrunden på bilderna var landets första järnvägshotell som revs på 1980-talet. Det hette kuriöst nog Göteborg.

 

Åtta symmetriskt placerade pumpar på vardera sidan av en glasad kub i vilken en kvinna(!) stod för betjäningen. Med en färgglad baldakin som tak påminde det hela mer om juicehantering, och var om inte i huvudstadens kärna, kryllade det av törstiga kunder.

Inte helt lätt att tanka

Men det var inte okomplicerat, kanske inte ens snabbt. Den kulörta broschyren beskriver ett ganska invecklat förfarande i åtta steg där den artige bilisten inleder med att tala i en mikrofon, kan det bli modernare? Exempel på fras: "Detta är Gustav Larsson i Bro. Jag skulle vilja tanka bilen." Svaret kommer blixtsnabbt från glaslådan: "God dag. Vill herr Larsson kontrollera att bilmotorn inte är igång och att räkneverket på pumpen är nollställt".

Den nya snabbtanken med självbetjäning möjliggjorde för IC att sänka bensinpriset med 2 öre litern. IC Snabbtank på Bangårdsgatan i Stockholm följdes rask av anläggningar runt om i landet, och en ny era i bensinförsäljningens historia hade startat. Fler pumpar kunde betjäna fler bilister och mer bensin säljas till lägre pris. 1968 fann man norra Europas största bensinmack på IC i Västberga söder om Stockholm.