OK-Förlaget och tidningarna
I takt med bilismens framväxt kom även behovet av tidningar som handlade om bilar. Och det dök upp flera på 1920-talet, alltifrån rena annonsskrifter till tidningar som skrev om teknik, bilsport och fackliga frågor.
Styrelsen i IC insåg att de behövde ett "propagandablad", samtidigt som även några lokalavdelningar efterfrågade en tidning som skulle stärka sammanhållningen inom organisationen. År 1930 startade därför IC medlemstidningen Bilekonomi för att få ett forum där organisationen kunde nå ut med sina åsikter. Samtidigt fyllde man en lucka och skrev om de ekonomiska aspekterna av bilägandet, ett ämne som de övriga tidningarna ägnade sig åt.
Redaktionen lovade bland annat i det första numret att från ekonomiska synpunkter skärskåda tekniska uppfinningar och förbättringar och att i regelbundet återkommande översikter och artiklar lämna upplysning om händelser och åtgärder av ekonomisk betydelse inom automobil- och gummifabrikationen, oljeproduktionen och andra bilismen närstående industrier och affärsområden. De första åren var innehållet i Bilekonomi klart agiterande. Det handlade mycket om att kämpa mot trustbolagen och kartellen och att det är allas skyldighet att tanka på IC.
Om innehållet i Bilekonomi till en början mest handlade om hur man sparar pengar förändrades det till viss del under andra världskriget då tidningen gav många tips och råd hur man helt enkelt skulle hålla sig och sin verksamhet flytande.
Ökad privatbilism ger nya vanor
Efter kriget ökade privatbilismen väldigt snabbt och bilen blev en familjemedlem hos allt fler. Människor började till exempel att bilsemestra och nymodigheter av detta slag krävde förstås även ett nytt innehåll i tidningen. Resereportage blev ett ofta förekommande och mycket populärt inslag och man införde även ungdomssidor för att locka till sig den yngre generationen. Överlag gick tidningen mot ett innehåll som till stor del påminde mer om det som veckotidningarna hade. Genom åren ändrades logotypen ett flertal gånger och i början av 50-talet minskade "nomi"-delen i ekonomi och tidningen började även kalla sig själv Bileko.
Början av 60-talet var en händelserik tid både för samhällsutvecklingen och för OK. IC och OK slogs ihop 1963 och 1964 läggs Bileko ner och ersätts av Vi bilägare, en tidning som under några år hade givits ut endast till medlemmarna i Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Vi bilägare blir en tidning som riktar in sig än mer på den bilåkande medelklassen och under 60-talet blir även journalistiken i tidningen mer granskande istället för den rapporterande ton man tidigare hade haft.
I början av 70-talet började man så smått att ta betalt för tidningen även om summan mest var symbolisk. När OK-kortet kom några år senare, och det blev mer ordning på prenumerationsregistret, infördes ett krav på aktiv prenumeration.
Konsumentpolitisk inriktning
Idag är Vi bilägare helt journalistiskt oberoende men ända fram till i slutet av 80-talet hade OK inflytande, både journalistiskt och ekonomiskt. Trots att den här styrningen inte finns längre är det fortfarande en självklarhet att Vi bilägare, som idag är Sveriges största biltidning, ska vara konsumentpolitiskt inriktad och främja medlemmarnas intressen.
OK-Förlaget har genom åren inte bara haft tidningsutgivning utan under 80- och 90-talet hade man även en aktiv bokutgivning med framför allt handböcker av olika slag. Bilatlaser, campingguider och mekarhandböcker var populära bland läsarna. Den välkände biljournalisten Christer Glenning var anställd på förlaget och skrev också många av böckerna.
Förutom Vi bilägare ger OK-Förlaget även ut andra tidningar. Till exempel entusiasttidningarna Klassiker och Moped, mc-tidningen Bike och Husbil & Husvagn, har tillkommit genom åren.