Kooperation och återbäring

Kooperationstanken har funnits ända sedan mitten av 1800-talet. Och idén att vinsten är ett medel och inte ett mål lever fortfarande kvar.

Kooperation betyder samarbete. I Rochdale i Storbritannien bildade 28 vävare en förening där varje medlem satsade ett pund var för att starta en livsmedelsbutik där medlemmarna kunde köpa varor. Det var 1844 och redan ett år senare hade medlemsantalet växt till 74 personer och gett ett överskott på 22 pund. Man bestämde att varje medlem skulle ha en röst, oavsett hur mycket pengar man hade innestående i föreningen. Redan samma år, 1845, tog en godsägare i Uppland till sig tanken på kooperativ. Han hette Robert von Kraemer och var missnöjd med att handlarna i Uppsala drivit upp priserna, medan kvaliteten på varorna var dålig. Tillsammans med 83 andra godsägare och ståndspersoner bildade han ett kooperativ för att kunna köpa in varor till bättre pris och kvalitet. Ett priskrig bröt ut med köpmännen i Uppsala och priserna sjönk, vilket kom fler än godsägarna till del.

OKs föregångare bildades på 1920-talet av droskägare som tröttnat på oligopolets dyra olje- och bensinpriser. Tillsammans startade de en inköpsförening för att kunna köpa in i större volym och till bättre priser. Medlemsnyttan är den främsta drivkraften i ett kooperativ, då som nu.

Medlemmarna äger och driver verksamheten

En kooperation är inte en företagsform, utan en ekonomisk samverkan vars verksamhet ska vara till nytta för medlemmarna utifrån ekonomi och de behov de har. Det är medlemmarna som både äger och driver verksamheten. Medlemmen är samtidigt både ägare och kund. En kooperativ förening har inte en huvudägare, utan medlemmarna har alla lika stort inflytande och får också lika stor del av ett eventuellt överskott. Medlemmarna styr föreningen, antingen direkt eller via valda ombud, men principen en medlem, en röst gäller. Ett kooperativ bedrivs ofta, men inte alltid, som en ekonomisk förening.

Det finns olika typer av kooperativ, varav två vanliga är producentkooperativ och konsumentkooperativ. Oavsett vilken inriktning kooperativet har är grunden i verksamheten att medlemmarna äger, styr och också vinner något på verksamheten.

För att bli medlem i ett kooperativ krävs en ekonomisk insats. Varje medlems ansvar begränsas till den insatta summan. OKs medlemmar får återbäring på allt de köper. Återbäringen är den vinst föreningen gör under året, och den får medlemmarna i förhållande till hur mycket de har köpt. Eftersom ett kooperativ ser till medlemsnyttan, är inte målet att ge medlemmarna högsta möjliga återbäring, utan att i stället se till att hålla priserna så låga att de direkt kommer medlemmarna till nytta. I en artikel från 1930 svarade man på den kritik kooperationen fått från dem som tolkat en liten återbäring som ett tecken på att det gått dåligt: Återbäringen är alltså vad medlemmarna under året betalat för mycket för varorna och detta 'för mycket' betalas tillbaka vid årets slut i form av återbäring.

De sju grundpelarna

Kooperationen bygger på gemensamma värderingar som från början utarbetades av Anders Örne, en av den svenska konsumentkooperationens ledande ideologer. De sju grundpelarna är:

Frivillighet och öppet medlemskap.
Demokratisk medlemskontroll.
Medlemmarnas ekonomiska deltagande.
Självständighet och oberoende.
Utbildning, praktik och information.
Samarbete mellan kooperativa föreningar.
Samhällshänsyn.

Hederlighet, öppenhet, socialt ansvar och omsorg om andra ska genomsyra verksamheten. I kooperationen kombineras demokrati med affärsutveckling och socialt ansvarstagande.

Värdefulla och unika värderingar

De sju grundprinciperna räcker dock inte om man vill skapa ett affärsmässigt och konkurrenskraftigt företag och därför utarbetas ofta gemensamma visioner och värderingar inom medlemsgruppen. Dessa visioner med tillhörande kärnvärden ökar ofta förtroendet inom kooperationen och sänker därmed transaktionskostnaderna. Visioner är ett företags långsiktiga mål, medan kärnvärden är de grundläggande värderingar som organisationen står för. OKs värderingar ska vara värdefulla för medlemmarna, men också unika i förhållande till konkurrenterna. Brevkursen Idé och verklighet ville 1976 få OKs personal att diskutera ideologin och fundera över hur den kan påverka det dagliga arbetet.

Under de senare decennierna har många kunder tappat känslan för vad det innebär att vara medlem i ett större kooperativ, när många konkurrenter erbjuder rabatter, kundklubbar och förmåner. På ytan ser de kooperativa företagen och de privata alltför lika ut. Men ett kooperativs främsta drivkraft är alltjämt medlemsnyttan: att tillgodose medlemmarnas ekonomiska och sociala behov och där vinsten är ett medel och inte ett mål.