IC blir OK blir OKQ8

1943 togs kontakter mellan IC och flera andra organisationer som representerade större förbrukare av drivmedel inom Sverige. Tillsammans började man planera för drivmedelsförsörjningen efter kriget. I mars 1945 bildades Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund, OK, med den huvudsakliga uppgiften att svara för importen av olja och drivmedel för medlemmarnas behov.

Medlemmarna i OK var Bilägarnas Inköpscentral (IC), Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR), Kooperativa Förbundet (KF), Svensk Andelsfisk och Västkustfiskarna. IC saknade eget kapital att skjuta till och var tvunget att gå ut till både sina lokalföreningar och till privatpersoner för att få in en miljon kronor till den "Oljefond" som skulle finansiera insatsen i OK. Egen raffinaderiverksamhet diskuterades från starten i OK och man började redan nu att dra upp planera för ett eget raffinaderi i Sverige, men det skulle ta nästan 30 år innan Scanraff stod klart i Brofjorden.

OK inledde genast förhandlingar om import av drivmedel och köpte hösten 1945 en importanläggning av AB Skanditank i Malmö och OK gick också in som delägare tillsammans med KF i ett rederi med två tankfartyg. IC försåg under 1940-talets senare hälft sina servicestationer i södra och östra Sverige med bensin importerad via OK. I mellersta Sverige kom bensinen från skifferolja framställd i Kvarntorp utanför Örebro och i norra delen av landet försågs föreningarna med bensin från Nynäs-Petroleum. Från 1948 hade OK själva eller genom IC tillgång till importanläggningar utmed i princip hela den svenska kusten. Utbyggnaden och moderniseringen av importanläggningar och depåer fortsatte och i mitten av 50-talet kunde IC förse större delen av landet med OK-bensin.
 

Allt närmare samarbete mellan IC och OK

Som varumärke kom OK att sättas på smörjoljor och andra produkter i varusortimentet, men också på de bensinpumpar som konsumföreningarna hade runt om i landet. Även IC uppmanade sina lokalföreningar att märka om minst en pump med OK-logotyp i de fall föreningen hade flera pumpar på sin station. Därmed fanns det två kooperativa bensinkedjor med samma leverantör och ibland samma försäljningsställe ...

OK hade också egna lokalkontor ute i landet, inte sällan var de samlokaliserade med IC-kontoren. I Stockholm flyttade IC-rörelsen och OK ihop sina huvudkontor 1948 när deras nya gemensamma hus invigdes i Hornsberg på västra Kungsholmen. Samarbetet tätnade alltmer och 1959 slogs partihandelsorganisationerna ihop mellan OK och IC som nu bildade det gemensamma Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund.

Under decennierna efter kriget ökade bilismen kraftigt. Lokalföreningarna i IC ökade också i antal och man distribuerade allt mer drivmedel och eldningsolja och tog marknadsandelar från de privata bolagen. Antalet föreningar inom IC var 1962 170 stycken och omsättningen över 400 miljoner kronor. År 1963 omorganiserades IC och de hundratals lokalföreningarna slogs ihop till ett 20-tal regionföreningar som blev direkta medlemmar i OK. OK ändrade samtidigt officiellt namn till Oljekonsumenterna – OK. OK fortsatte att öka snabbt i distribuerade produkter och marknadsandelar. Ny högoktanig bensin lanserades och priserna kunde sänkas. Förutom drivmedel, gasol, bil-, och hemkemi levererade OK eldningsolja till såväl villaägare som stora fastighetsägare, HSB och Riksbyggen gick med som medlemmar i OK vid den här tiden. OK drev nu också egen rederiverksamhet med flera stora tankfartyg som svarade för importen av olja och bensin.
 

IC blir OK blir OKQ8

Men nya tider krävde nya grepp. De bägge varumärkena IC och OK riskerade att konkurrera med varandra i konsumentledet. IC försvinner till slut den 15 mars 1969 som eget varumärke då de sista skyltarna plockas ned från bensinstationerna och OK blir den samlande symbolen för bilägar- och oljekooperationen. OK blev det enhetliga varumärket för hela kedjan, import – distribution – försäljning.

Under 70-talet leder flera sammanslagningar och organisationsförändringar till att antalet regionföreningar slås ihop till ett tiotal större OK-föreningar. Åren 1994–1997 går de flesta av dessa samman till en stor OK ekonomisk förening, även om några lokal- och regionalföreningar fortfarande finns kvar, till exempel OK Köping och OK Västerbotten. Samarbetet med Q8, ägt av den kuwaitiska staten, inleds 1996 i södra och västra Sverige. Från 1999 äger OK-föreningarna 50 procent av det gemensamma bolaget OKQ8 AB och under 1999 och 2000 omprofileras samtliga OK-mackar till OKQ8.