Den punkterade gummiringen

Kvaliteten och slitstyrkan på bildäck var under 1900-talets första hälft långt ifrån vad vi har idag, slitaget på däcken var dessutom stort på grund av dåliga vägar. Medlemmarna i IC var beroende av en fungerande och fri gummimarknad. Därför kan vi i IC-tidningen Bilekonomi nr 1 1930 läsa krigslika rubriker:

Nytt från bilringsmarknaden
Priskriget mellan bilringsfabrikanterna tillsvidare avblåst? – Bilringskostnaderna 20 procent lägre 1930 än 1914 – Prisutsikterna äro ännu osäkra.

De stora bildäckstillverkarna i Amerika, England, Frankrike, Tyskland och Belgien hade bildat den kartell som i Sverige kallades Gummiringen. De kunde sätta priserna högt eftersom de hade kontroll över hela kedjan från råvaror och produktion till distribution och försäljning.

Stoppade förhandlingar

Redan direkt efter det att IC bildats 1926 tog interimsstyrelsen kontakt med "... i utlandet välkända ringmärken" för att förhandla om lägre priser. Ett av dessa märken skickade en chef från Amerika för förhandlingar men den amerikanska gummikartellen fick höra talas om resan och stoppade amerikanen i Köpenhamn. Viss import lyckades IC dock med och sålde under en tid ett amerikanskt däck. Men Gummiringen kunde genom sina internationella kontakter stoppa även detta. Därefter fick IC köpa in däck via mellanhänder och prispressen blev det till en början inte mycket av.

Under 1927 visade det sig att IC hade en bundsförvant i den svenska kooperationen, KF. Likt IC kämpade KF mot truster och karteller men främst på matvaru- och detaljandelsmarknaden. KF hade som en följd av deflationen under 1920-talet haft möjlighet att köpa upp viss tillverknings-industri i Sverige för relativt överkomliga belopp. Bland dessa industrier fanns Svenska Gummifabriks AB i Gislaved, inköpt av KF 1926 främst i syfte att få inflytande över prissättningen på galoscher.

Lyckat samarbete med Gislaved

IC inledde ett nära samarbete med Gislaved och Gummitrustens dominans var bruten. Gislaveds produktion av bildäck, Gislaved Cord, utvecklades kraftigt under de kommande åren, från 15 däck per dag 1927 till 200 per dag 1930 och 400 per dag 1938. IC rapporterade om en försäljnings-ökning av bilringar på 65 procent mellan åren 1929 och 1930. Från 1931 var Gislaveds försäljningsvärde på bildäck större än för galoscherna och 1948 hade 1 miljon däck tillverkats. Priserna sjönk också kraftigt i den konkurrens som nu öppnades, 30 procent mellan 1927 och 1930. År 1938 var priset för ett standarddäck fortfarande cirka 10 procent lägre än 1927 trots att gummiskatten hade ökat med 130 procent under samma tid. Gummiskatten avskaffades dock senare samma år och priserna sjönk genast med närmare 50 procent, samtidigt som försäljningen fördubblades.

Samarbetet med KF var dock inte helt friktionsfritt. Sommaren 1933 diskuterade styrelsen i IC kontakter med andra bildäckstillverkare efter klagomål på kvaliteten och problem att komma överens med KF om försäljningsvillkoren. Samarbetet tätnade dock och Gislaved kom att fortsätta som leverantör till IC och senare OK ända fram till dess att tillverkning av bildäck upphörde i Gislaved 2001 efter att fabriken 1992 sålts av KF till tyska Continental.
 

Lång gummiransonering

Under andra världskrigets senare år ransonerades gummit och industrin testade hjulbeläggningar av bland annat trä, stål och ryskt maskrosgummi. Inget slog något vidare väl ut. Det kom att bli syntetiskt gummi, kallat Buna, från Tyskland och USA som fick ersätta naturgummit i däckens bärande delar. Gummiransoneringen kom att hålla i sig ända till 1947, trots att bensinen blivit fri redan hösten 1945. Även armeringen i bilringarna, cordväven som bestod av importerad bomull, blev en bristvara under kriget men konstsilke utvecklades, fungerade bra och kom att användas även i efterkrigstidens däck. Ytterligare en effekt av gummiransoneringen var att regummeringen av utslitna bildäck utvecklades.

Bilismen ökade kraftig under efterkrigstiden och med det efterfrågan på bättre och billigare bildäck. IC öppnade egna specialiserade gummiverkstäder på många håll vid sidan av de många servicestationer som tillhandahöll ringservice och försäljning. År 1958 öppnar IC egen regummeringsfabrik i Enköping. Ett regummerat däck var 40­–60 procent billigare än ett nytt. Efter att kartellagstiftningen på 1950-talet undanröjt Gummiringens möjligheter till leveransförbud till IC kunde man erbjuda däck från olika tillverkare. Medlemmarna och andra kunder kunde nu jämföra priser och prestanda på ett och samma ställe.