Oljeraffinaderiet Scanraff

Den 22 mars 1945 bildades Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund vars huvudsakliga uppgift var att anskaffa oljeprodukter. Medlemmar i den nybildade organisationen var Bilägarnas Inköpscentral, Kooperativa Förbundet, Svenska Lantmännens Riksförbund, Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund och Svensk Andelsfisk.

Som ett svar på trustbolagens dominerande ställning när det gällde distribution och import av bensin och olja började OK strax efter andra världskriget att göra upp planer om ett konsumentägt oljeraffinaderi i Sverige. En utredning resulterade i ett beslut att satsa på ett eget raffinaderi vilket verkställdes av Sveriges oljekonsumenters riksförbund, OK. Motiveringen var att tillgången till ett eget raffinaderi skulle ge förbättrade möjligheter att trygga varuanskaffningen på lång sikt.

Så här sade Sten Mellgren, redaktör för Bilekonomi i Julinumret 1945:

Oljan har varit en internationell konfliktmakare av första ordningen. Den kommer kanske förbli en sådan länge än. Men oljekonsumenternas aktion pekar mot en ny och sundare ordning. De står nu beredda att skapa en organisation, baserad på internationella gemensamhetsintressen. Fredligt samarbete över gränserna för att uppnå en bättre behovstäckning – det är kooperatörens lösen.

Debatt om placeringen

OK hade under ett tjugotal år gjort utredningar om lokalisering av ett oljeraffinaderi, innan man i slutet av 1960-talet bestämde sig för att satsa på Brofjorden i Lysekils kommun, framförallt beroende på inseglingsförhållandena. Många, bland annat Naturskyddsföreningen, var emot att ett oljeraffinaderi skulle anläggas i Lysekil. En stor opinion menade att det istället borde ligga på Hisingen i Göteborg, ett redan exploaterat område. Den 25 november 1970 sa regeringen dock ja till en lokalisering i Brofjorden och i september 1971 fick man tillstånd att sätta igång raffinaderibygget.
 

Det första spadtaget togs i oktober 1971 med en beräknad byggkostnad på 750–800 miljoner kronor och en planerad driftstart hösten 1974. Totalt gick det åt cirka 5 miljoner arbetstimmar för att bygga raffinaderiet. Den officiella invigningen av Scanraff förrättades av H.M. Konung Carl XVI Gustaf den 29 maj 1975. Men redan den 18 november 1974 lossade den första tankern vid råoljekajen.

Med tanke på 1970-talets oljekris var satsningen på ett konsumentägt oljeraffinaderi rätt beslut menar Harry Holmberg, vd för OK 1972–1977:

Efter de senaste årens utveckling på den internationella oljemarknaden framstår beslutet som riktigt. Med Scanraff i produktion får OK ett gott läge när det gäller att trygga sin varuförsörjning och sitt oberoende.

Råoljan tas in över råoljehamnen och lagras i 4 stycken bergrum på tillsammans över 800 000 kubikmeter. Från råoljebergrummen pumpas oljan upp till ovanjordiska tankar och därifrån till oljeanläggningen. Råoljan upphettas till cirka 350 grader celsius och fraktioneras sedan till ett destillationstorn. Vid destillationen delas råoljan upp i olika tunga fraktioner, såsom gas (butan, propan), nafta för tillverkning av motorbensin och flygbensin, fotogen, diesel samt lätta och tunga eldningsoljor. Scanraff har kapacitet att raffinera 10 miljoner ton råolja per år (210 000 fat per dag).

Efter att råoljan har delats upp i olika fraktioner inom processanläggningarna, leds de olika oljeströmmarna ut till mellanlagringstankar (73 styck på totalt 924 000 kubikmeter). Därifrån tas komponenter till de tre blandningsstationerna för färdiga produkter. En för bensin, som lagras i ovanjordstankar, en för diesel/EOI, som antingen lagras i bergrum eller pumpas direkt via produktpiren ombord i fartyg, och en blandare för tjocka oljor, som också lagras i bergrum alternativt lastas direkt på fartyg. Lagervolymen i bergrum för tjockoljor är 150 000 kubikmeter och för diesel/EOI 120 000 kubikmeter.